En tyckare, som alla andra.
Under de senaste dagarna har jag inte riktigt haft tid, framförallt inte haft energi till att skriva, dels har fantasin varit långt ifrån närvarande. Det beror dels för att jag har varit inne i en bubbla av stress och ångest gällande skolan.
Jag vill egentligen undvika att skriva om dåden som skedde i Belgien, media har täckt det arbetet rätt bra utan mina tankar och insikter, men det känns nästan oundvikligt på något sätt.
Det bombas och folk dör, det har det gjort under en tid. Denna gång påverkar faktiskt mig och mina känslor nu, mer än någonsin. Min bild av världen har sedan länge varit mörk men idag förstår jag verkligen hur sjuk den är.
För varje dag som går så blir det allt klarare för mig att vi lever i en värld som är sjuk, så sjuk, så våldtagen mörka och onda krafter. Att människor lever sina vardagar i förtyck av IS får mig verkligen att inse hur tacksam jag är över att få leva i en demokrati. Allt klarare blir det för mig att folk lider, på flera olika håll. En rädsla väcks hos mig, hur kommer dessa attentat i Europa påverka oss på sikt?
Det är verkligen sorligt att man gnäller om det, men faktum är att man idag, här i Sverige, bär på någon form av oro. Kan något liknande ske här hos oss? Det tror jag är möjligt, men det känns sjukt att behöva tänka kring det under vardagen. Personligen försöker jag inte måla fan på väggen, men helt otänkbart är det verkligen inte. Dessa tankar är inte direkt något som jag bär med mig genom vardagen, jag räds något annat, något som på sikt kan bli betydligt mer påtagligt.
Högerextremismen i vårt land lär inte försvagas, men jag hoppas att man förstår vissas reaktioner. Man agerar ofta väldigt irrationellt när man är rädd och orolig. På sikt hoppas jag att man förstår anledningen till oron runt om i världen, och inte enbart tänker på sitt eget välmående. Men det krävs även att alla, tar sitt ansvar, även de som tar sig hit. Allt känns som en oändlig fråga, vem kan ge svaret till alla problem. Definitivt inte jag.
Det känns som att allas åsikter om flyktingfrågan särar på oss som samhälle, ingen vågar att jämföra sina åsikter, utan istället placerar varandra i olika fack. Vi befinner oss i tyckandets tid, jag är såklart en del av det. Hoppas bara på sikt att alla bör förstå hur det kan vara möjligt att tycka olika, för att sedan komma fram till något sunt, som gynnar alla, på ett eller annat vis. Hur vi ska ta oss dit vet jag inte, men jag bara hoppas på att en dag kan det ske.
Ska släppa allt under helgen, påsken ska firas på ett sätt som är unikt, här på västkusten. Ha en riktigt härlig påsk, glöm inte lösgodiset!