Amatörpsykolog
Under den rådande veckan har jag känt av hur jag ofta hamnar i ett djupt tillstånd av mörker. Att jag ofta tar på mig flera lagar av ångest, alltså att jag påverkas av små aspekter i vardagen. Det har varit alltifrån att invänta ett resultat gällande betyg från skolan, att invänta besked om ett arbete samt att jag burit en oro inför någon annans öde gällande en kommande tentamen. Jag intalar mig själv att allt detta som dykt upp kommer att lösa sig, men likförbannat gräver jag ner mig ännu djupare.
Plötsligt börjar jag rota i min ekonomiska situation och börjar fundera kring allt onödigt jag konsumerar under en månad. Jag borde verkligen försöka sluta snusa...
Dessutom börjar jag grubbla över vänskaper som börjar tyna bort i intet, då har jag resonerat kring hur jag ställt till det då jag varit usel på att höra av mig. Kan man verkligen säga att det ena leder till det andra? Detta har kokat i min skalle under den gångna veckan.
Man kan säga att jag tagit på mig lager av plagg som varit tungt att bära, tillslut känns det som att man bär på alldeles för mycket. Men vafan klagar jag på?
När jag verkligen tänker till så har jag det jävligt bra. Bor i ett land där man kan studera gratis genom lån med låga räntor. Jag har tak överhuvudet och schyssta kläder. Skolan funkar som det ska och jag har min hälsa i behåll. Min partner får mig att känna en lycka som jag aldrig känt förut.
Ändå kan tillvaron kännas tung, trots att jag har det bra. Det är tungt ibland försöker jag förklara till mitt kokande psyke.
Jag har alltid varit nyfiken kring hur man påverkas om sin omgivning, det jag kommit fram till när jag nu skriver är att det kan vara svårt att reda ut.
Det som slog mig när jag lämnade lägenheten i eftermiddags var hur jag kunde slita av mig alla dessa lagar av plagg. I alla fall tillfälligt. Från ingenstans slog det mig vilket djup jag hade i ljudet på mina hörlurar. Att just rätt låt i min shuffle-funktion spelades upp vid rätt tillfälle kunde få mig ur mörkret.
Det blåste lite kallt och dagen hade varit grå, men när jag svepte in rytmen från låten så befann jag mig helt plötsligt någon annanstans. Istället för Sveriges eviga vinter med alla mina besvär så gick på moln. Psyket är häftig, att man ena stunden kan må skit till att plötsligt känna sig till ro. Det var då jag också började förstå att allt kommer leda till det bättre. Våren kommer förhoppningsvis smygande runt hörnet, snart kommer jag få träffa dem jag saknar och att ångesten över tentaresultaten och kommande tentor snart kommer släppa. Efter allt detta väntar kanske tomheten, som är minst lika tung att bära.
Kanske inte det mest humorrika inlägget, men en kort reflektion. Hoppas att alla era vardagliga dyster inte suger musten ur er. Här är låten som fick just min dag att vända.
Ha det bäst!
