vardagsfilosofi.blogg.se

Nyårsafton brukar enligt mina erfarenheter oftast resultera i besvikelse, förhoppningarna har ibland varit lite väl för höga. Jag är ganska övertygad om att många kan hålla med mig om det. Detta år ville jag se till att det skulle sluta annorlunda, jag ville uppleva något nytt, något oförutsägbart. Stora delar av julhelgen befann jag mig i min gamla hemstad Malmö tillsammans med mitt lilla näste till familj. Under många dagar var jag ovetandes på hur mitt nyårsfirande skulle se ut, hade inte direkt någon lust att sitta ensam tillsammans med min far, inte just detta år i alla fall. Jag fick ett förslag av en barndomsvän, förslaget sågs i mina ögon som ganska spännande, trots allt. Egentligen hade jag inte så många alternativ, jag hakade ganska snabbt på. Förslaget betydde att jag skulle få umgås med några gamla vänner från grundskolan, personer som jag inte träffat sedan jag var 14, personer som jag aldrig har delat alkohol med innan. Man kan aldrig vara säker på hur det kan gå med människor som man inte träffat på flera år, speciellt när man befinner sig vid årets sista timmar.

Jag mötte upp mina vänner i en lägenhet i centrala Malmö. En rätt ingrodd och sunkig etta som min vän hade fått tag på, en stor bedrift i den rådande bostadskrisen i Malmö och resterande av landet. Vi satte oss kring ett bord i köket, hela gänget, mina barndomsvänner var nu samlade under samma tak. Det hela kändes harmoniskt och framförallt nostalgiskt. Ölen smakade just denna kväll speciellt, en smak jag aldrig mötts av tidigare i mitt unga liv.
Detta var min första nyårsafton i Malmö som vuxen, jag hade för första gången möjligheten att vara nästintill helt fri i min egen hemstad. Det kittlades nästan i hela kroppen av förväntan. Just denna natt ville jag minnas med ren och skär lycka. Timmarna gick och samtalen blev allt mer intressanta. Vi berättade om gamla minnen kring skolgången, alla gånger vi samlades utanför gården för att spela fotboll, brustna hjärtan, musik – samtalsämnena var spridda, men alla ämnen var lika roende på sitt sätt.
Plötsligt myntades en idé, mina vänner planerade vart vi skulle ta vägen efter tolvslaget. Öppen till förslag som jag oftast brukar vara omfamnade jag idén utan att diskutera. Jag skulle med på mitt första ”rejv”. Malmö är ganska känt när det gäller sin ”underground-kultur”, främst för sina svartklubbar som äger rum flera gånger om året, vid olika ställen varje gång. Just detta rejv var beläget vid ett gammalt nedlagt industriområde som kallas för Annelund. Området som jag endast läst skrämmande artiklar kring, såsom gänguppgörelser, brinnande flyktingboenden, inte något som direkt lockar. Relativt lamslagen av ölen så tog vi oss dit genom en ganska kort bussresa genom staden som då nästan stod i lågor efter alla raketer. I Malmö smälls det nästan helt gränslöst under tolvslaget. Det är en historia i sig.
Vi befann oss nu i årets första timma.

Väl på plats förstod jag att detta var något helt annat, ett spektakel jag aldrig upplevt förut. Kön in till den hårt åtgångna lokalen var längre än förväntat. Vi skulle verkligen inte vara ensamma i natt, det förstod jag direkt. Att rejva var uppenbart något som var väldigt populärt. Smått nervös och oerhört förväntansfull var vi äntligen framme vid lokalens ingång. När jag klev in genom portarna möttes jag av musik som jag aldrig hört förut, de elektroniska basgångarna slog mig med ett väldigt tryck Man kände verkligen tonerna från högtalarna slå mot ansiktet. Mina fördomar om just rejv som tillställning slogs snabbt in, det florerade droger, längs alla hörn och kanter av lokalen. Jag kände nästan ett obehag, att det finns ett så pass stort intresse av narkotika så nära intill kändes märkligt. Drogerna såldes öppet innanför lokalens väggar, verkligen allt var till salu just här.
Mina vänner passade på att kliva in i folkvimlet, där det dansades vilt. Jag följde deras steg samtidigt som jag såg mig omkring, alla verkade uppskatta musiken. Tyvärr klädde inte musiken just mig. Jag fick syn på en bar i ett av lokalens hörn, nu möttes jag äntligen av en känsla av lättnad. Det fanns alltså ett rusmedel som även passade mig. Jag köpte mig en öl, lät den rinna genom min nervösa strupe. När ölen var drucken tog jag sikte över folkvimlet, samtidigt som jag frågade mig själv vilka som egentligen lockades hit. Ögonen som var min väg till sanningen visade att egentligen vem som helst befann sig här, unga som äldre, kvinnor som män, människor med helt skilda bakgrunder.

Nu stod jag mitt i folkvimlet, tillsammans med mina barndomsvänner. Det är här vi tillslut hamna, efter att flera år varit skilda från varandra. Även om musiken var hemsk i mina öron hade jag under korta stunder rätt trevligt, jag fick spendera en kväll med mina förlorade vänner. Men jag kände mig aldrig riktigt hemma, jag förstod under hela vistelsen att detta var en samlingsplats, en frizon för många av besökarna. Timmarna gick, klockan var nu 04:20 och jag kände mig redo att ta mig hem till min far. Tidigare under kvällen hade jag fått reda på att det fanns möjligheter att ta sig hem via svarttaxi, bilarna skulle stå radade strax utanför lokalen.
Utan att meddela mina vänner om hemgången försökte jag ta mig ut ur folkvimlet, samtidigt som jag kämpade emot utmattningen och min vaga bakfylla som sakta kickade in. När jag klev ut ur portarna fick jag än en gång se den massiva kön. Trots att gryningen sakta var på ingång verkade inte rejvet ta slut. Jag fick syn på bilarna, en av de skulle ta mig hem. Trevandes dit fick jag uppleva något jag verkligen inte var bered på. EU-migranter stod längs kön, tanken som först slog mig var att de befann sig här för att det var lukrativt, främst på grund av den massiva samlingen av människor. En gruva av möjligheter helt enkelt. Jag såg att alla var kvinnor. Något som verkligen var oförutsägbart inträffade.
En av alla dessa kvinnor klev fram till mig, hon var runt tjugo. Kvinnan frågade om jag var intresserad av att köpa sex, frågan kom helt utan tvekan. Kunde det verkligen stämma?
Dessa människor frågade inte efter pengar. Människorna här hade tagit till andra åtgärder, allt för att försörja sin vistelse i vårt land. Alla kvinnor som försökte sälja sina kroppar utanför denna tillställning lever intill industriområdet. I sjaskiga bostäder som ofta trakasseras av människor som anser att de inte ska leva bland oss.

För första gången under natten blev jag skrämd, allt det jag fick se grep mig nästan av panik. Jag ville bara hem, så fort jag kunde. Jag klev in i en av de många bilarna som erbjöd mig skjuts hem. Direktiv till min adress var nästan det ända som sades i bilfärden. Under resans gång kände jag mig utmattad av alla intryck som mitt psyke fick uppleva. När jag tillslut var hemma vid min bädd andades jag ut, la mig ner och kramade om min hund. Kände verkligen hur alla mina intryck börja formas till minnen, samtidigt som jag var oerhört skakad av allt jag fick skåda. Kvällen fick verkligen inte det slut som jag väntade mig, men minnen skapades verkligen.
Detta var mina första timmar av det nya året.

Den enda tråden till information jag hittat i efterhand är en artikel från Sydsvenskan. Det jag fick se gav mig verkligen en tankeställare. Verkligheten är mer komplex än vad vi ibland tror.

http://www.sydsvenskan.se/malmo/eu-migranter-saljer-sex-oppet-pa-malmos-gator/

Till nästa gång, ha det bäst!