vardagsfilosofi.blogg.se

Jag förstår att det finns mer underhållande texter att läsa om än just någon annans skolgång, men jag ska ge det hela ett försök. De flesta högskolor/universitet håller nollningar för studenter som ska påbörja sina resor genom den akademiska institutionen. Ni kanske har sett människor iklädda färgglada overaller, antigen på bild, film eller i verkligheten. Traditionen är omtalad i Sverige men är byggt på en finländsk tradition. Högskolan i Halmstad (skolan heter verkligen så, märkligt) anammar detta under sommarens sista månad. Jag sökte rollen som pappa. I arbetsuppgiften ingår det att agera som nollornas närmaste kontaktperson, nästan som en ny vän. Man ska tydligt vara en budgivare till de nya eleverna samtidigt vara mottaglig gällande frågor och tillgodose stöd i alla lägen. Enligt mig är jag gjuten i rollen som pappa!

I ansökningen fick man besvara 3 korta frågor:

1. Varför skulle just jag passa som den här rollen?

2. Vad kan jag bidra med i min roll?

3 Om en nolla bajsar på sig, hur tar du hand om situation på bästa möjliga sätt?

De två förstnämnda besvarade jag utförligt och ärligt, texten skrev jag i tredjeperson. I efterhand kanske den idén betraktades som självgott men jag ansåg det mest som komiskt och skrev med glimten i ögat. Hela ansökan blev intressant när jag besvarade den sista frågan, jag valde att besvara frågan genom en liten berättelse. Ni får helt enkelt avgöra om ni hade valt mig till rollen eller inte!

Doften

Pappa känner på avstånd en doft som fräter i näsan, nästan som att näshåren väljer att avlägsna sin naturliga placering. Doften skrämmer honom inte, doften fångar honom av harmoni och ger en snabb återblick i en händelse där pappa själv har befunnits sig vid. Det första som slår honom är att det kan ha skett en olycka, att någon av pappas nollor har råkat prutta i brallan. Pruttat lite för kraftfullt, en sådan prutt som kan uppstå vid tillfällen där prutten inte alls hör hemma. Pappa möter blicken av en av hans nollor.

 - Nej, det kan inte vara Nils, tänker han.

Blicken nollan gav liknande mer ett stadie av icke skitnödighet, vilken gjorde pappa lugn. Än var inte jakten över. Vem av hans nollor behöver honom när det verkligen ser ut som att det skiter sig? Det är nu pappa inser att det är ligger i hans händer att finna den olyckliga nollan, pappa känner ett ansvar som plötsligt stiger i grad med att doften snabbt sprider sig bland alla i hans närhet. Näsan är nu lika aktiv som en droghund vid en flygplats i New York. Pappa vässar sina sinnen, ögat ser nu i en dimension som ingen annan i hans omgivning, han känner ansvaret, han bär ansvaret på sina axlar. Han tänker inte ge upp förrän han funnit kärnan till doften.
Pappa har nu något på spåret, likt en upptäckt av en ny kontinent smyger han på alla fyra mot det som han tror är doften. Det är här pappa förstår hur han ska agera, det är nu han spänner sin båge i ledarskapet. Han traskar fram som om han vore en brunstig liten tik, nyfiken och ivrig ställer pappa sig vid det han tror är nyckeln till hans gåta. Pappa andas in, han känner att han har hittat rätt. Detta är doften han sökt. Nollan vänder sig om i chock, han ser sig själv som avslöjad. Ögonen hos nollan fuktas snabbt av tårar. Pappa reser sig upp, stolt. Likt en silver-ryggad gorilla står han där, stirrar djupt in i ögonen hos nollan. Den olyckliga nollan bär tydligt på en sorg, en skam vilket doften också bekräftar hos dem andra.

- Jag vet din hemlighet, jag förstår alltihop, nu är pappa här. Viskar han i örat hos den ledsna nollan med en väsande skånsk dialekt.

Nollan lägger ansiktet mot händerna, den ser sig själv som avslöjad. Pappa, som nu är övertygad att han har agerat för att motverka nollans skam tar sin hand mot nollans skärt. Sakta drar han av nollans byxor och skriker, nästan lika högt som ett lejon ute på savannen.

- Denna nolla har inget att skämmas över, dennes motgångar bär vi tillsammans, som ett lag!

Alla nollor samt hans kollegor riktar sina blickar mot pappa. Blickarna visar en stolthet dem alla delar gemensamt.

"Vår pappa kan man lita på”, tänker gruppen enhetligt. Applåderna stiger. Pappa ler.

Pappa har räddat situationen tänker hans omgivning gemensamt. Än var pappa inte färdig. Plötsligt vänder vinden. En storm blossas upp bland alla SOK-nollor, ett gemensamt vrål stiger nu högt över Halmstad. Det är nu pappa visar sina styrkor. I den stora samlingen av skrik och höga toner klär han smidigt av sig sin overall. Först klär han av sig armarna, för att sedan dra ner byxbenen. Nu står han där, med alla skrikande nollor runt sig. Han lägger sig på rygg mot augustigräsets glans. Pappas håriga skinkor är nu riktade mot den himmelsblåa skyn. Det är nu pappa våldsamt tömmer tarmen, med hopp att skicka en signal. Pappa vill påvisa solidaritet hos nollorna. Med en glimt i ögat stirrar pappa djupt i ögonen hos sina nollor, likt en uggla som fått span på sitt byte.
Alla förstår, alla känner gemenskapen som SOK:arna har. Gruppen tar av sig sina plagg, där alla nu ligger med sina nakna rumpor mot skyn. Allt slutar som en fontän av avföring, likt en bajamaja vid en sommarfestival. Det är nu alla SOK-nollor delar något gemensamt, doften.

SOK är namnet på utbilningen vi läser. Samhällsanalys och kommunikation.

Jag blev aldrig vald, det kanske inte var så märkligt. Istället fick jag rollen som DJ, jag ska alltså ha hand om musiken istället. Uppenbarligen är jag inte lämpad att ta han om främmande människor.

Ha det bäst!